En vecka med bredband och Iphone på Manhattan

Hur man tar sin mac tio år tillbaka i tiden och 600 mil västerut

Det är inte bara att packa sin elektronik och flyga västerut och tro att allt ska vara som hemma. Faktum är att till och med en världsstad som New York City ligger långt efter Sveriges småstäder när det gäller täckning för mobilnät, internetuppkopplingar och trådlösa hotspots.

Nog tänker man sig väl ändå att ett land som USA inte bara ligger långt fram i utvecklingen, utan till och med driver den i många fall. Så kan det nog vara på vissa områden, men absolut inte när det gäller åtkomst och utnyttjande av internet. Så är du sugen på att packa Macbooken och Iphonen och ta en tur över Atlanten så är det några saker som kan vara bra att känna till innan du bokar biljetten.

Kalle Wångstedt med Manhattan som fond

Foto: Macbloggen

Karl Wångstedt med Manhattan som fond.

Telia och förberedelser

Om du, som undertecknad, har en Iphone så önskar man så klart att man kan dra nytta av alla de finesser som den erbjuder. Exempelvis är kompassen fantastiskt händig att ha tillgång till när man kommer upp från tunnelbanan. Men det bästa vore om man kunde utnyttja karttjänsten och GPS:en när man knallar omkring på gatorna.

Tyvärr är det bara förunnat den riktigt välbärgade att göra det. Telia tar nämligen hutlöst betalt för data-roaming i amerikanska mobilnät. Hela 120 kronor per megabyte får man punga ut med när man mobilsurfar i USA. Övriga operatörer har ungefär samma taxa (Tre skriver ”i resten av världen kostar det från 10 kr/MB upp till 120 kr/MB” vilket rimligtvis borde innebära samma som Telia), och det gör att det i praktiken är omöjligt att använda för vanliga dödliga.

Det finns heller ingen möjlighet att skaffa sig ett amerikanskt abonnemang eller kontantkort och använda det till lokaltaxa eftersom det i Sverige inte säljs några Iphone som inte är operatörsbundna. Att stoppa i ett SIM från en annan operatör (AT&T eller T-mobile) gör telefonen obrukbar, och är därför heller inget alternativ.

Man kunde kanske tycka att Telia borde ha ett paketerbjudande där man betalar för utlandsdata i en viss mängd till ett reducerat pris, men något sådant finns inte. Jag skulle till exempel kunna tänka mig att betala 500–1.000 kr för ett par hundra megabyte just för att kunna använda kartan när det kniper.

Att ringa och SMS:a är lite mer humant prismässigt, även om det inte direkt är en prisnivå lik den i Europa. För att ringa kostar det 17:25–22:50 per minut beroende på om man ringer inom USA eller hem till Sverige. Att ta emot samtal kostar 6:75, och SMS kostar 4 kr att skicka.

Tullen

Några saker att känna till innan man packar är också hur tullen och säkerhetskontrollanterna vid flygplatserna beter sig. I Sverige är man inte fullt lika paranoid som i USA, men det är inte stor skillnad. Väskor du checkar in i USA får till exempel inte vara låsta, och du kan räkna med att väskan kommer öppnas och inspekteras manuellt (ungefär 20 procent av väskorna blir genomsökta enligt personalen på flygplatsen). Är den låst kommer låset att brytas upp, så var noggrann med att den går att öppna. I Sverige går det bra att låsa väskan vid incheckning, men det är lika bra att ta för vana att låta den vara olåst så man inte gör fel.

Vid säkerhetskontrollen in till bryggorna ska handbagage och ytterplagg röntgas. Har du en bärbar dator ska den läggas i en separat låda vid röntgningen. Det kan också vara så att en säkerhetsvakt öppnar datorn, slänger ett getöga och stänger den igen. Ha därför inte datorn i vila, utan helt avstängd tills du kommit igenom kontrollen.

Förbered dig också genom att tömma fickorna på mynt, telefon och annat som innehåller metall (bälten, skor klocka osv) och lägg det i fickorna i ytterplagget innan du passerar genom säkerhetskontrollen. Det bästa är att ha en handbagageväska som är lätt att öppna och som kan hålla både datorn och allt annat du vill ha med på planet.

Jag har en väska från Sandqvist som är perfekt för det. Den håller min Macbook pro så att jag snabbt kan ta upp datorn ur den, och sedan också snabbt stoppa ner den efter säkerhetskontrollen. För är det något som är viktigt är det att man skyndar sig. Har du då redan förberett dig och packat allt smart så kommer det att gå mycket lättare utan att du behöver fumla och tappa saker. Är det lång kö och mycket folk (vilket det alltid är i USA) så hetsar säkerhetsvakterna något så in i Norden. Det är då lätt att man blir stressad och surrar till det med en kantstött dator eller krossad mobil som resultat.

Sandqvist-väska med dator i

Foto: Macbloggen

Sandqvist-väska för dator och annat viktigt.

Internet på hotellet och flygplatsen

Som svensk hotellgäst är jag van att internetuppkoppling ingår i rummet på samma sätt som frukost. Men så är inte fallet i staterna. Inte på de hotell jag bott på i alla fall. Varken internet eller frukost är något man lägger med i priset, utan det kostar extra. Om det ens finns.

Inte är det speciellt prisvärt heller. För en veckas uppkoppling i centrala Manhattan (50th & Broadway) på 1 Mbit betalade jag 35 USD (ca 240 kronor). Jämfört med svenska hotell där man ber om en kod i lobbyn, eller får inloggningen på teven i rummet utan extra kostnad. Dessutom med betydligt bättre uppkopplingshastighet.

Internet på hotellrummet

Foto: Macbloggen

Som tröst kan man jämföra med priset på frukost som var satt till 9:95 USD per person och dag. Jag betalade alltså dubbelt så mycket för frukost jämfört med internet.

På flygplatsen var det etter värre. I Sverige går det att surfa via mobilen utan att det kosta extra, men på Newark – som jag flög från – låg priset för att ansluta till deras trådlösa nät en timme på 24:99 USD. Att jämföra med en timme hos Telias Homerun som kostar 20:-. Vi kan väl säga GLÖM DET!.

Hotspots på stan

Anslut till trådlöst nät

Förhoppningen hos mig var att det på stan skulle finnas en hel uppsjö med trådlösa nät att ansluta till. Den bilden hade jag fått av kommentarer på This week in tech och andra teknikbloggar och -podcasts.

Nu fanns det ganska många nät, och framför allt fanns AT&T:s trådlösa nät tillgängligt på alla Starbucks. Tyvärr fungerade det inte att ansluta mobilen till AT&T-nätet eftersom de har försökt göra det lite för enkelt för kunderna. Det här sätter käppar i hjulet för oss med Iphone men utan AT&T-abonnemang.

Eftersom det i USA finns en kultur med mobiltelefonoperatörer som går ut på att man alltid köper telefonen subventionerat av dem i utbyte mot en fantastiskt lång bindningstid – ofta 24 månader – så delar operatörerna upp mobilmodellerna mellan sig, och skriver avtal om att få ensamrätt på att sälja mobilerna.

Just nu finns inget alternativ till en Iphone med ett abonnemang hos AT&T, och i det abonnemanget ingår access till deras trådlösa nät. Så ansluter man till deras nät med sin Iphone, oavsett abonnemang, vill den att man ska verifiera sig genom sitt telefonnummer. Alltså att inloggningsservern känner av att jag ansluter med en Iphone, och eftersom det krävs ett AT&T-abonnemang för att köpa en Iphone så ska jag knappa in mitt nummer som är kopplat till det abonnemanget för att få rätt att utnyttja nätet.

Det går naturligtvis inte med mitt svenska Telia-abonnemang, och jag kan heller inte ansluta till nätet på något annat sätt med telefonen.

Tvärkört helt enkelt.

Däremot finns det öppna nät lite här och där. Vissa i PR-syfte som en tjänst till kunderna, och vissa av ren okunskap av innehavarna (hittade en trave nätverk som hette Netgear, Linksys och liknande). Ungefär lika som i Sverige.

Under veckan så upptäckte jag att Applebees restauranger bjussade på nätverk. Samma sak med H&M-butiken på 34:e gatan.

Men det roligaste nätet som var gratis och öppet var på Applestore på 5:e avenyn. De hade två nät; ett i butiken och ett på plazan ovanför. Båda gratis, öppna, snabba och helt fria att ansluta till. Inga avtal att godkänna, proxyservrar som ska konfigureras eller annat krångel, bara att ansluta. Tack vare de näten kunde jag få lite business gjort även i NYC.

Trappan på Applestore

Foto: Macbloggen

Trappan på Applestore 5:e avenyn

Det förundrar mig att man inte kommit längre än man har med mobilutbyggnaden i landet. Det hände hela tiden att min mobil växlade nät mellan de två (!) GSM-operatörerna AT&T och T-mobile, vilket enbart beror på att det andra nätet inte hade täckning för tillfället. Det var till och med så illa att jag inte kunde få täckning alls i hela fyra timmar. Detta på Manhattan där det bor 1,5 miljoner av New York Citys 8 miljoner invånare, och där det varje dag vistas säkert det dubbla. På en yta mindre än halva Mölndal (där det bor 60.000).

Så tills dess att USA kommer ikapp oss svenskar i utbyggnad av internet och mobilnät får man helt enkelt vara tålmodig och försöka att hitta bra gratisnät på resan. Om inte annat kan det vara ett argument att ta sig till Applestore åtminstone en gång om dagen.

Hoppa högst upp på sidan