Win on X är en gren av den fria mjukvaran Wine, som gör det möjligt att köra program till Windows i andra operativsystem. Hittills har paketeringar som ;Darwine ;och ;Winebottler ;försökt göra installationen av Wine i Mac OS enklare. Nu finns även ;Win on X för 38 kr i Mac app store ;– enklare än så här blir det inte.

Långt ifrån alla program går att köra på det här sättet, men det är värt ett försök. Innan du lägger ner för mycket tid så kolla om ditt program finns med i den här listan.

Koden från Wine finns även snyggare förpackat i Crossover som kan vara ett alternativ. Crossover kostar ungefär tio gångar så mycket som Win on X men finns även som 30 dagars demo.

Att filmindustrin är konservativ och håller fast vid plastskivor är något som macanvändare fått lida av. Blu-ray som uppföljare till DVD är helt enkelt ett dåligt format vilket Steve Jobs sammanfattade med att kalla det “a bag of hurt” och därmed antydde att ingen Mac någonsin kommer levereras med den hårdvaran. Något som blir allt mer påtagligt när optiska spelare redan plockats bort i Macbook Air och Mac Mini.

När Macgo nyligen lanserar sin filmspelaren för blu-ray är den inte bara först utan även gratis i tre månader. Allt du behöver är en extern spelare som ansluts via USB eller en ISO-fil att spela upp. När dom tre månaderna slutat är lite oklart – så skynda till Macgos hemsida för nedladdning.

Via Revision 3, Tekzilla / HD Nation.

Har du ljudböcker på CD är det ganska omständligt att lägga in det i Itunes. Vi har tidigare berättat hur man kan göra det med hjälp av Itunes och terminalen. Med Audiobook Builder blir det betydligt lättare. Öppna programmet och följ bara instruktionerna. Avsluta med att ladda hem en bild från internet och importera den i programmet. Sen är det bara att synkronisera din Iphone eller Ipod och njuta av att någon annan läser för dig medan du jobbar.

En bra idé är att först ställa in Mac OS så att inget händer när en ny CD matas in. Det gör man genom att gå till Systeminställningar följt av CD och DVD samt välja Ignorera för vad som ska hända när en musik-CD matas in. Annars kommer det förvalda programmet, vanligtvis Itunes, öppnas vid varje byta av skiva.

Audiobook Builder finns i Mac App Store för 45 kr.

Klockan 19.00 den 6 juni svensk tid stiger Steve Jobs upp på scenen i Moscone Center i San Francisco för att presentera nya versioner av både Mac OS X och IOS. Enligt Apples pressmeddelande kommer också en ny tjänst kallad Icloud att presenteras också. Fokus kommer förmodligen ligga på mjukvara helt och hållet. Vi kommer antagligen att få ett datum för försäljningsstart för båda systemen, och förmodligen djupgående demonstrationer av dem båda. Bland annat. De sajter som rapporterar från eventet hittar du här nedan.

Allt om mac har livesändning med chat.
Slashat brukar ha livesändning med video.
Buzz out load har lovat liveblogg.
Gizmodo livebloggar och brukar ha bra bilder.
GDGT har eventuellt en liveblogg.
Macteens brukar ha liveblogg, men har ännu inte lovat någon. De finns också på Twitter.
The Mac Observer kör live i sin blogg och även på Twitter.
Engadget rapporterar live.
MacRumors kör även en Twitter-blogg.
Österrikiska Iphonebloggen Benm har liverapportering också.
Smoking apples brukar fånga det mesta på Twitter
The Apple blog rapporterar.

En video av hela keynoten kommer att finnas för nedladdning på Apples podcastkanal några timmar efter att den avslutats. Innan podcasten publiceras brukar en on-demanström finnas på Apples sajt också.

Har man flera fönster öppna i samma program och vill ha överblick på allihop samtidigt är det bra att lägga dem snyggt och prydligt. Det hjälper Divvy till med genom att man får ett rutmönster på skärmen som man placerar fönstret inom.

När man markerat rutorna och släpper musknappen ändras fönstrets storlek och placering för att matcha valet man gjort i Divvy.

På det här viset kan man lätt få två fönster att ta upp halva skärmen var, fyra att ta upp en fjärdedel eller centrera ett fönster. Mycket smidigt.

Programmet finns på mac appstore och kostar 105 kr.

Linjering av text över spalter, och mellan olika grader är viktigt för att få en lättläst och harmonisk layout. Det här är väl beprövat för trycksaker, och framför allt i tidningsproduktion. Tyvärr har webben inte lika enkla typografiska hjälpmedel som layoutprogrammen erbjuder. Trots det går det att komma långt med de medel som finns till hands.

Hela idén med att få en harmonisk layout är att formen inte ska stå i vägen för läsaren och hindra henne från att konsumera innehållet. I en layout med texten satt i flera olika grader och vikter, kanske med olika typsnitt, i flera spalter och kanske rent av olika spaltbredder är det lätt hänt att det blir rörigt om man inte är noggrann.

För att kunna hantera sättningen så att den blir harmonisk, och texten lätt att läsa, finns det några få riktlinjer som man kan hålla sig till för att enkelt få det resultatet. Dels kan man se till att få en jämn kägel mellan olika grader och vikter. Dels kan man använda baslinjelinjering mellan spalter och för bilder som ligger i texten.

Jobbar man med trycksaker är det här väldigt enkelt att göra genom att man använder ett baslinjeraster som man fäster typografimallarna mot, och som man använder när man linjerar och beskär bilder.

På webben finns inte motsvarande funktioner och verktyg, utan man får manuellt räkna fram kägel för olika grader, bestämma storlekar för bilder och se till att spalter är placerade på rätt ställe för att de ska linjera mot varandra.

Använder man ett publiceringsverktyg blir det här något som formgivaren av layoutmallarna måste ta hänsyn till och anpassa för redan innan innehållet är på plats. Publiceringsverktyg som inte automatiskt beskär och placerar ut bilder kan ställa till en del förtret, och då måste användarna läras upp för att själva ta hand om storleksanpassningar och beskärningar.

Oavsett förutsättningarna för implementeringen i det dagliga arbetet så kan man komma väldigt långt med en välstrukturerad typografi för sin sajt.

Typografi på webben är betydligt krångligare än för trycksaker. Det är – när man försöker ta steget över – tydligt att det är tekniker som utformat verktygen åt typograferna och formgivarna. Måttenheter, terminologi, beteende och detaljkontrollen stämmer inte alls med hur det fungerar i layoutprogram eller för den skull i sättmaskiner. Men skam den som ger sig. Med lite tålamod går det att få ett väldigt bra resultat ändå. För det är trots allt resultatet som räknas.

Först och främst måste man vara medveten om att olika webbläsare tolkar och visar layout och typografi en aning olika. Det finns både stora och små skillnader, där de stora främst är mellan äldre och nyare versioner, och där de små är mellan webbläsare och plattformar.

Man måste också vara medveten om att besökarna även kan ändra vissa saker i webbläsarna som gör att skillnaderna mot vad du som formgivare ser och vad de möter är betydligt större än man kan förvänta sig. De använder också olika kvalitet och storlek på skärmarna, vilket också kan medföra ganska stora skillnader mot vad din dyra, färgkalibrerade 27-tumsskärm visar.

Avstavning och marginaljustering

En avgörande skillnad mot annan satt text är att en webbläsare aldrig avstavar. Det finns tankar och utkast på skisser för att lägga till en avstavningsfunktion, men webbläsartillverkarna har inte klarat av att enas om hur man ska göra. Förutom avstavningsordlista måste det gå att styra när en avstavning ska ske beroende på radlängd, typsnitt och textens justering. Där klämmer skon ganska hårt, och frågan är väldigt långt ned på prioriteringslistan hos standardorgan som W3C och WHATWG, som är de som fastställer standarden för webben.

Bland annat på grund av avsaknaden av avstavning blir marginaljusterad text väldigt gles. Webbläsarna spärrar och kniper heller inte marginaljusterad text, utan ändrar bara ordmellanrummen. Så även om funktionen finns i specifikationen blir resultatet ganska tvivelaktigt.

Terminologi och måttenheter

I sidbeskrivningsspråket för webben (CSS) används en terminologi som skiljer sig en aning från det vi är van vid från traditionell sättning. Dels är den baserad på engelska, men också på en engelska som inte alltid följer facktermer för typografi. De regler som berör typografin och i viss mån bildsättning är följande:

• font-size – Grad
• font-variant och font-style – Vikt
• font-family – Teckensnitt
• line-height – Typhöjd (inte kägeln, vilket man kan tro)
• text-align – Justering
• text-indent – Indrag
• letter-spacing – Spärra/knip
• word-spacing – Ordmellanrum
• margin – Avstånd före/efter

För måttenheter gäller att man kan välja vilken enhet man vill använda bland alla de som det finns stöd för i webbläsarna. Bland dem finns pixlar, punkter, millimeter och något som kallas för em. Den sistnämnda kan liknas vid artondelssystemet med typografiska fyrkanten som bas, men skiljer sig en aning. Först och främst är det ett decimalt mått som är baserat på graden (inte kägeln), och dels likställs 1 em till det hierarkiskt föregående elementets storlek på sidan. Det är alltså relativt till graden på det senast hierarkiskt föregående storleksbestämda textelementet.

Rörigt? Bara förnamnet. Graden på texten räknas nämligen som det föregående elementet när man sätter typhöjden (line-height). Vilket innebär att en helt tom sida med en text på får två olika värden på måttet em. Ett för graden, som är relativ till body, och ett för typhöjden som är relativ till graden.

Trots detta kan em vara användbart. Eftersom den är relativ till föregående element kan man konstruera CSS:en så att typografimallarna fungerar på samma sätt typografimallar baserade på varandra. Gör man en storleksförändring i ursprungsmallen så slår det igenom på samtliga arv, och man bibehåller samma linjering och harmoni rätt igenom en layout trots att man ändrar storleken.

Det enda som riskerar att hamna på sidan av det här är bilder, där de flesta publiceringssystem automatiskt sätter storleken på dem i pixlar. Normalt sett sätter man dem också i skala 1:1 i pixlar, vilket omöjliggör skalbarhet av bilderna. Det finns lösningar för och fördelar med att sätta även bilder så att de blir skalbara, men än så länge är det inte speciellt utbrett på nätet. Med fler högupplösta skärmar liknande de i mobiltelefoner som Iphone 4 ute på marknaden så kommer behovet att bli större, och då förmodligen även vanligare, men än så länge är vi inte riktigt där.

Föredrar man att använda pixlar eller punkter som måttenhet går det naturligtvis bra, men man förlorar då möjligheten till att typografimallarna kan ärva varandra.

För att göra det ännu mer krångligt så finns det två typer av pixlar som man talar om i webbdesign. Dels har vi de faktiska pixlarna på skärmen. Vi kan kalla dem de fysiska på pixlarna. På en högupplöst skärm som Iphone 4 finns det 640 pixlar i bredd och 960 pixlar i höjd.

Men anger man mått i pixlar i CSS så används istället det man kallar CSS-pixlar. På nämnda Iphone 4 finns bara plats för 320 CSS-pixlar i bredd och 480 CSS-pixlar i höjd.

Som grädde på moset används ett samplingsvärde för att beräkna hur många pixlar som ska tändas när man anger ett mått i millimeter eller punkter. Det vi kan kalla organiska mått, alltså fasta måttskalor som är baserad på en fysisk måttstandard.

En typografisk punkt (pt) i CSS beräknas som en 72:a-dels tum (samma som en postscript-punkt). En tum (in) beräknas som 96 CSS-pixlar. Alltså blir en typografisk punkt (1∕72) × 96 ≈ 1,333 CSS-pixlar.

Låt texten följa baslinjen

Eftersom baselementet på en HTML-sida är body så kan man använda den för att sätta motsvarande baslinjerastret. Man bestämmer alltså en grad, kägel och ett bastypsnitt för sidan som alla andra texter och storlekar kommer att utgå från.

Enklast blir det om man använder brödtexten som bas, och sätter body-typografin att motsvara just brödtexten.

I det här exemplet sätter vi brödtexten till Helvetica 12/18 pixlar. Om då en rubrik ska vara betydligt större så måste man se upp så att inte kägeln hamnar ur fas. Vill man göra rubriken tre gånger större än brödtexten kan man sätta graden (font-size) till 3 em. Typhöjden på rubriken blir sedan relativ till graden på densamma, och påverkar kägeln. Så för att få en rubrik satt i 36/36 blir regeln font-size: 3em; line-heigt: 1em; i CSS:en. Både grad och kägel måste vara jämt delbar med grundstorleken för att linjeringen ska fungera. Eftersom line-height styr typhöjden och inte kägeln innebär det att texten linjeras vertikalt inom den yta man satt i regeln, och baslinjen rör sig därför på ett ganska oförutsägbart sätt. Här gäller det att ha tungan rätt i mun och anpassa positionen av baslinjen med marginalerna för elementet. I vissa fall både negativa och positiva marginaler för att få baslinjen att placera sig på rätt höjd.

Detsamma gäller för avstånd före och efter texten. För rubriken vill vi ha en blankrad, alltså 18 pixlar, efter rubriken så att det blir lite luft. För att få rätt mått måste vi dela baslinjerastrets avstånd i graden för att få måttet i em. Det blir alltså 18∕36 = 0,5 em. Regeln blir då margin-bottom: 0.5em; (observera punkt som decimalavskiljare).

På det här sättet kan man bygga upp en layout som är baserad på en baslinjelinjering. En bra idé är att lägga en bakgrundsbild med baslinjen under tiden man arbetar med layouten. Då blir det lättare att se att texten verkligen fäster mot baslinjen.

I exemplet ovan används en bild som är 18 pixlar hög – samma som radavståndet – med baslinjen placerad 13 pixlar från överkant. Eftersom baslinjens höjd kan variera mellan olika typsnitt så får man kompensera det med negativa marginaler, eller innermarginaler (padding) i CSS-reglerna för de taggarna.

Att arbeta med typografi på webben är, trots mödan, värt att lägga tid på. Resultatet lyfter sajten väsentligt, och i kombination med länkade typsnitt kan man komma väldigt långt. Just för webben gäller det att man förstår hur det fungerar, eller inte fungerar, för att kunna komma till ett bra slutresultat.

För att få upp tempot när man bläddrar bland filer, startar program och söker på nätet kan man växla över till att använda tangentbordet istället för musen. Alfred hjälper till att få fason på snabbkommandona.

Att navigera med tangentbordet är inget nytt. Det har funnits tredjepartsverktyg som Quicksilver förutom det inbyggda Spotlight. Ett nytt som sällar sig till skaran är Alfred.

Det fina med ett program som Alfred är att man med ett snabbkommando får fram en sökruta där man med kommandon kan styra vad man vill söka efter. Alla finesser som Spotlight erbjuder med miniräknare, start av program och liknande finns där, men man kan också konfigurera kommandon så att man kan göra en googlesökning, IMDB-sökning eller köra ett terminalkommando direkt.

Programmet är gratis, men har ett antal funktioner som kräver en registrering för cirka 120 kr (12 GBP) för att låsa upp.

Det är allmän känt att internet är fullt av porr och bedragare, efter att porrbranschen fått sin egna toppdomän .XXX faller det sig naturligt att även bedrägeribranschen får det. I alla fall om man ska lyssna till förespråkarna inom internetorganet Icann där ett förslag diskuteras för fullt. Den förslagna toppdomänen .CON  kommer av de engelskans ordet för att lura.

Så här motiveras valet i ett internt PM, undertecknat Astley R April First ICANN President:

The use of a word that describes the content, is visually similar to an existing Top Level Domain, with the letters that are different next to each other on the keyboard, fulfills all the criteria for inclusion.

Användandet av ett ord som beskriver innehållet, är visuellt snarlikt en befintlig toppdomän, med de bokstäverna som skiljer brevid varandra på tangentbordet, fyller alla kriterier för att införas.

Under domänen tänker man sig exempelvis att sidor som kapar kreditkortsnummer, lurar användare att betala pengar för fejkade virusprogram, pyramidspel och produkter för penisförstorning ska samlas. På så sätt blir det enklare för bedragare och dom lättlurade att hitta varandra på internet.

Att Mac OS X fyller just tio år gör det lite roligare eftersom X syftar på siffran tio i det romerska talsystemet. Den 24 mars 2001 innebar det inte bara en uppdatering från version nio, utan ett helt byte till ett UNIX-baserat system med ett nytt snyggare gränssnitt olikt allt som tidigare skådats. Mycket av filosofin från det gamla operativsystemets, som inspirerats av forskningen på XEROX PARC på 70-talet, levde ändå vidare vilket gjorde det smidigt för gamla användare att migrera.

Steve Jobs presenterar Mac OS X på Macworld San Francisco 2000

Att systemet fyller tio år är inte helt sant. Efter att Steve Jobs lämnat Apple jobbade han med att utveckla ett nytt operativsystem för NEXT Computers. Systemet tog aldrig riktigt fart och när Steve återvände till Apple låg det till grund för det operativsystem som idag används på Apples alla datorer, Iphone och Ipad.

Mac OS X presenterades på Macworld i San Francisco 2000 som går att se på Youtube.