Irriterande buggar i systemet, och funktioner som försvunnit i 10.6
Efter några månader med Snow Leopard börjar det utkristallisera sig vad som hänt under huven. Mycket är naturligtvis bra och en hel del efterlängtat, men det finns även ändringar som spänner sig från mindre bra till rent av dåligt. Vi går igenom några av dem, och hur du lär dig leva med förändringarna.
Bäst är att börja med det som trots allt är den största enskilda delen i 10.6 som förändrats. Nämligen Finder. Det märks tydligt att den är ombyggd och omskriven i Cocoa. Det för med sig positiva saker som bättre hantering av avmontering av externa skivor, färre märkligheter i fönsterhanteringen och naturligtvis att grafikhanteringen drar nytta av OpenCL och äkta hårdvaruaccelererad Quartz extreme.
Type & creator
En sak som försvunnit är hur Finder hanterar vilka filer som öppnas med vilket program. Det traditionella sättet att sköta det här har varit att varje program haft en unik identifieringskod på fyra byte (creator code) som kopplat filen till ett specifikt program. Ett dubbelklick på en fil med koden 8BIM har öppnat filen i Photoshop. Samma fil med koden GKON öppnas istället i Graphic Converter.
För användaren har detta presenterats visuellt, genom att ikonen sett olika ut beroende på vilket program filen varit kopplad till.
Även filtypen har lagrats i resursdelen, men här har det i Mac OS X varit lite mer komplicerat. Systemet har nämligen även läst både filtillägg och MIME, och haft en hierarki för hur filen klassats. Har det funnits typkod i resursdelen har den prioriterats över filtillägg som prioriterats över MIME.
Skaparkoder ignoreras helt, och programtillverkare har ingen möjlighet att koppla filer deras program skapar till just det programmet. Typkoder ignoreras däremot inte av någon anledning. En fil utan filsuffix men med typkod fortsätter att identifieras som rätt typ av fil med rätt ikon, och öppnas i det förvalda programmet för den filtypen. Saknar filen både filsuffix och filtyp så faller systemet tillbaka på MIME för att välja program att öppna filen i.
Det går även att välja vilket program filen ska öppnas i genom att manuellt välja programmet för just den filen i info-rutan för filen. Men det här finns ingen möjlighet till att sätta programmeringsmässigt på något sätt. Det finns inget dokumenterat API, och det går inte heller att se informationen på något annat sätt än i info-fönstret i Finder. Varken file eller mdls ger någon information i terminalen.
Resultatet av det här är något som i hög utsträckning liknar beteendet i Windows, men inte helt. Filsuffix styr vilket program filen öppnas i, men det går att ställa manuellt. Finns inget filsuffix går det ändå att öppna filen, men man ser inte alltid på ikonen vart den hör.
Förinställningen i systemet är dessutom att förhandsvisa filerna i ikonen, vilket gör att även om en fil är manuellt kopplad till ett program så kanske det inte framgår via ikonutseendet.
En snårig djungel med stora risker till dålig förutsägbarhet.
Appletalk
Det gamla nätverksprotokollet appletalk är helt borta. De sista kvarlevorna av enheter som använt appletalk har mestadels varit skrivare. Har inte skrivarna stöd för fler protokoll som LPD eller bonjour så går de helt enkelt inte längre att använda. Protokollet var nog dags att lägga på hyllan, men det är ändå surt att ha fungerande skrivare som inte går att använda.
Lösningen kan vara att köpa en skrivarserver och koppla in på parallellporten. De går säkerligen att hitta för någon hundring begagnat.
Ikonpositioner
Det här är osäkert om det är en bugg som bara undertecknad råkat på. Den är rapporterad till Apple, där den är under ”review”.
Ibland, men inte alltid, nollställs ikonsorteringen på skrivbordet efter omstart. Irriterande i kubik när det händer. Det har säkert något med hur Finder lagrar ikonpositionerna att göra. De lagras alltid i en .DS_Store som ligger i samma mapp som den mapp där ikonerna ligger. Den filen som påverkar skrivbordet ligger alltså i hemmappen.
Exakt hur man löser det här få vi alltså vänta på tills Apple lämnar besked i buggrapporten.
Före omstart.
Efter omstart.
Distortion i grafiken
Ett problem som uppstår oftast i Safari när man öppnar en ny flik, eller när man går in i Top Sites. Det händer även ibland att hela skärmen blir svart och att fönster dyker upp i det svarta när man växlar mellan programmen. Ungefär som att bara nygenererad grafik visas. För att komma tillrätta med det får man dra runt fönstren över hela skärmen för att återfå grafik överallt.
Överlag är 10.6 en bra uppdatering, men med så pass mycket buggar som det faktiskt är så får vi hoppas att Apple både hittar och åtgärdar dem. En så pass stor omskrivning av systemet för naturligtvis med sig en del knas – vilket man får att överseende med – men det måste också rättas till inom rimlig tid.
Gränssnittet, utseendet och användbarheten är trots allt det Mac OS X ska vara bra på. Så se då till att vara det.