Dokumentering av datanät enligt ny och gammal standard

Sedan den 26 september 2006 gäller en ny standard för dokumentering av telenät. Arbetar man professionellt med datorer kommer man förr eller senare i kontakt detta – här går vi igenom både den nya och dan gamla med fokus på datanät.

För att administrera ett datornät är det nödvändigt att veta var uttagen i lokalen kommer från. Därför märks uttagen med en adress som beskriver från vilket rum, i vilket stativ och var i stativet det ansluter mot. Den nya standarden för detta är betydligt mer detaljerad och ger större frihet i dokumentationen –  men har i gengäld även en längre kod som kan kännas överdriven.

Standarden heter SS 455 12 01 och finns att köpa hos SIS som handboken Dokumentation av teleanläggningar vilken innehåller både den gamla (utgåva 5) och i den nya (utgåva 6) modellen. Till den nya standarden finns även ett tillägg som är gratis. Nedan visas hur adresserna kan byggas upp enligt både den nya och den gamla standarden. En total registrering är mycket mer omfattande.

Datanätens konstruktion

Inom teleinstallationer använder man så kallad partvinnad (TP, twisted pair) kabel – med det menas att två ledare är lindade runt varandra vilket minskar störningar (överhörning) genom magnetfälten som uppstår. Varje par består av en helfärgad ledning och en randig med samma färg plus vitt. I datanät (ethernet) används en kabel med fyra par (åtta ledare) som monteras i en kontakt (modularuttag) som kallas RJ45 – i en sådan hona går det även att ansluta en RJ11 som är standard på telefoner. Därför har dom två näten idag ofta vuxit samman.

Foto: Macbloggen

Oskärmad partvinnad kabel samt kontakt typ RJ45 hona och hane

Datanäten finns i olika kategorier (cat 1 till cat 5, cat 5e och cat 6 ) med olika ålder och är därmed olika hastighet. Dom kan i sin tur delas in i tre grupper:

• UTP – oskärmad
• STP – egen skärm runt respektive par samt en runt alla
• ScTP eller FTP – en skärm runt alla par

Syftet med skärmen är att minska störningen ytterligare mellan olika kablar och mellan kabelns egna par. Det blir dock allt vanligare att man använder fiber i känsliga anläggningar istället. En mer ingående beskrivning av det här finns på Wikipedia.

Datanätet innan cat 6 använder endast två par (fyra ledare) vilket gör det möjligt att skicka dubbla datasignaler över en kabel med speciella konverterare.

Den gamla standarden

Även om inte den här standarden är den senaste så används den vid komplettering och utbyggnad av befintliga nät. Adressen på uttagen byggs upp av fyra delar enligt:

Ställ: Rummet som utrustningen är i. Två bokstäver där första är våning och andra är del av i byggnaden. AA är det första och AB det andra rummet på ett plan. BA och BB är motsvarande på våningen ovan.

Fält: Område i rummet, vanligtvis ett stativ, numrerat från vänster till höger.

Panel eller plint: Utrustningen får ett värde beroende på var det är placerat i fältet, vilket delas in i 100 delar över 10 rader. Centrum för den översta raden (01–10) börjar 120 mm ner, nästa 178 mm under (11–20) och nästa (21–30) ytterligare 178 mm ner till den sista raden (91–00) som sitter 480 mm från slutet. Område under den används endast vid platsbrist. Sitter flera utrustningar i samma del får dom en bokstav som tillägg.

Uttag: Nummer på uttaget räknat från vänster.

Den nya standarden

I adressen är bokstäverna konstanta och berättar vad siffrorna efter betyder. Även specialtecken som plus, kolon och punkt används – se standarden för exakt förklaring. Adressen på uttagen byggs upp i fem delar enligt:

Placeringsaspekt: Var byggnaden ligger geografiskt – ersätts med ett plustecken när registreringen sker på utrustning inomhus eftersom det inte längre är intressant. Placeringsaspekten utgör ytterligare fyra delar (nation, region, område, byggnad) vilket vi inte går in på här.

Fördelning: Rummet som utrustningen är i. Bokstaven D (distribition) följt av ett nummer. Det kan vara ett löpnummer eller nummer likt det för ställ i gamla standarden – D01 och D02 i källaren, D11 och D12 på bottenplan osv.

Fält: Område i rummet, vanligtvis ett stativ. Bokstaven S (section) följt av fältets nummer räknat från vänster.

Panel eller plint: Utrustningens placering. Bokstaven M (module) följt av övre vänstra hörn, mätt i centimeter ovanifrån och från vänster kant.

Uttag: Numret på uttaget från vänster med ett kolon innan. Uttag i lokalen skall enligt standardens tillägg ha en punkt och siffran ett (.1) i slutet. Om uttaget till exempel sitter i tak och en uttagsstav är anslutet i det, får uttaget i staven samma adress men med en punkt och en tvåa (.2) i slutet istället. Om inte tillägget används är det istället en punkt och bokstaven X.

Ett praktiskt exempel

Här under visar vi ett praktiskt exempel enligt både ny och gammal standard. Det är inte direkt överförbart till verkligheten utan anpassat för att förklara registreringen på ett bra sätt.

Illustration: Macbloggen

Exempel på kontorsvåning med datainstallation enligt ny och gammal standard

Bilden ovan föreställer ett kontor med med tre telestativ och två datauttag i vardera rummet. Stativet vid entrén sitter i en elnisch och tillhör fastigheten – det är här inkommande tele och fiber avlämnas. I telerummet sitter två stativ för verksamhetens utrustning, vårt exempel utgår från det vänstra. Texten i svart är den nya standarden i fet stil och den gamla i normal stil.

Illustration: Macbloggen

Exempel på stativ med teleinstallation enligt ny och gammal standard

Bilden ovan föreställer den övre delen av det vänstra stativet. Överst sitter tio stycken teleplintar följt av två stycken 24-portars patchpaneler. Den övre har utgångar för inkommande telefon. Den nedre är nätet ut i uttagen i lokalen – hit kan telefon och data patchas. Förklaringen till vänster är enligt den nya standarden, till höger enligt den gamla.

Hoppa högst upp på sidan