Det bästa ur den senaste inkarnationen av Mac OS X Server
Fokus inför lanseringen av Mac OS X 10.6 Snow Leopard har i princip varit helt och hållet på klientversionen. Men mycket av nyheterna i serverversionen är verkligen intressanta för både administratörer och användare.
Som administratör av Mac OS X Server sedan version 10.1 så har man fått följa en ständig positiv utveckling. Från att ha varit ett väldigt grovhugget operativsystem med få möjligheter till anpassning, fram till ett lättanvänt, stabilt och flexibelt system. Men trots det så finns det några punkter där förbättringar fortfarande är välkomna.
Kalenderservern
En nyhet för 10.5 Server var möjligheten att driva en kalenderserver via tekniken caldav. En uppfinning av Apple som skulle efterlikna kalenderstödet i MS Exchange, och integrera med Ical och övriga caldav-kompatibla kalenderprogram som Sunbird.
Tyvärr visade det sig att kalenderservern var inte bara svår att konfigurera, den buggade en hel del också. Undertecknad har lagt åtskilliga timmar på att få den att fungera, men trots det fått utstå en hel del huvudbry där vissa konton fungerar med personliga kalendrar men inte med grupper, och vise versa. Stödet för gruppkalendrar har dessutom varit odokumenterat, svåradministrerat och rent ut sagt märkligt.
En sak som gjort det hela extra besvärligt är att klienten måste kopplas till serverns open directory-katalog för att man ska kunna bjuda in deltagare till möten och för att man ska kunna få tillgång till alla funktionerna i kalenderservern.
Visserligen har Ical server bara haft versionsnummer 1 i 10.5, men den har verkligen inte varit redo för skarp produktion.
Nu verkar man ha gjort en ordentlig översyn av kalenderservern och förhoppningsvis rättat till buggar och gjort administrationen enklare. I användarhandboken kan man bland annat läsa att LDAP-servern inte längre behöver modifieras, att man kan bjuda in vilka mötesdeltagare som helst, att servern har stöd för push och att man inte behöver konfigurera anslutningen till kalenderservern manuellt.
Alla mycket välkomna förändringar.
Webbservern
Här är det mest intressanta att man tagit bort stödet för Webobjects helt och hållet. Istället har man lagt till stöd för Python i grundinstallationen. Just Webobjects har haft ett intressant liv hos Apple, där man från början tog väldigt bra betalt för programmet, för att sedan inkludera det utan extra kostnad i Mac OS X Server, till att nu slutligen ta bort det helt.
Webobjects är ramverket som bland annat driver Apple store.
Software update och netboot
Några nyheter även här när det gäller installation och administration av installationer. Ett mycket effektivt sätt att installera datorer på är att skapa en skivavbild med systemet och samtliga program installerade och konfigurerade på. Sedan skapar man en startsskiva med ett begränsat system och ett installationsprogram på som kan kopiera hela skivavbilden till datorn.
Genom att göra en nätverksstart av datorerna från servern, så kan man då installera alla maskiner genom att egentligen bara starta dem.
Det här har krävt att man använt tredjepartsprogram som Netrestore för att kunna genomföra. Nu har man lagt till den funktionaliteten direkt i servern, vilket förhoppningsvis kommer att kunna förenkla processen ytterligare.
Dessutom har man gjort det möjligt att lagra uppdateringspaketen som laddas ned på en valfri disk och inte som nu vara låst till att de läggs på startskivan för servern.
Användarkonton
Uppenbarligen har man gjort stora ansträngningar för att underlätta en övergång från Windowsservrar till Mac OS X Server. Bättre stöd för importerade användarkonton, och även stöd för hemmappar på externa diskar formaterade med FAT. Rimligen är målet att man ska kunna ta ut hårddisken ur sin Windowsserver, klämma in den i ett firewirechassi och peka användarnas hemmappar på den disken utan att behöva göra några kopieringar och ändrade rättigheter med allt vad det innebär.
Vi har fortfarande inte stöd för NTFS, vilket gör att det här kanske i första hand är en funktion som är mest lämpad för lite äldre Windowsservrar.
Adressboksserver
En intressant nyhet är introduktionen av carddav som är en kombination av vcard och webdav. Fungerar lite grand på samma sätt som caldav, men istället för kalenderfiler så använder man standardfilformatet vcard. Det här gör att man även här tar ett kliv bort från den tydliga kopplingen till LDAP-servern för att lagra användarinformation.
Det här kan nog bli en riktigt bra funktion för att dela adressbok mellan flera användare. Eftersom tjänsten är helt ny i Snow Leopard Server, så kan vi säkert räkna med en del huvudbry även här till en början. Men man ska aldrig säga aldrig.
Sammanfattningsvis verkar det bra
Inte nog med att man förbättrat gamla tjänster och administrationen av dem, man har byggt om och lagt till nya tjänster också. Dessutom är priset en verkligt trevlig överraskning. I alla tidigare versioner av serversystemet har Apple haft en 10-användarslicens och en unlimited-licens. Den förra har hållit ungefär halva priset av den senare, som har legat på ungefär 8 000–9 000 kr. Nu säljer man enbart en ulimited-licens, men för halva priset. Så för 4 196 kr plus moms får du ett fullfjädrat serveroperativ. Inte illa.
För fullständig dokumentation är det bäst att läsa handböckerna på Apples sajt.