Googles nya bildformat webp
Ytterligare ett filformat ser dagens ljus från Googles uppfinnarverkstad. Frågan är om det är ett nytt bildformat som behövs för webben, och i så fall om webp är det vi väntat på.
Egentligen är det inte speciellt oväntat att Google, efter att ha släppt webm för video, ger sig på även stillbilder. Förmodligen är ambitionen att introducera bildkomprimeringstekniken VP8 på så många sätt som det bara går. Det handlar naturligtvis om att se till att marknadsföra formatet på bästa sätt så att det blir populärt, och används i så hög utsträckning som möjligt. Men att introducera nya fil- och komprimeringsformat på nätet hamnar lätt i ett moment 22. Utan stöd i webbläsarna kommer ingen använda det, och utan användare finns inga webbläsartillverkare som kommer lägga in stöd.
Behovet av ett nytt bildformat
Frågan man först och främst måste ställa sig är om det finns ett behov av ett nytt bildformat, och i så fall varför. Efter det måste frågan om webp är lösningen på behovet ställas. Bäst att börja med den första frågan, och då med att gå igenom vad vi har idag.
I princip finns två bildformat med väldigt skiftande användningsområden och egenskaper som används på nätet idag. Det är jpeg och PNG. Visst kan man hävda att även SVG och gif finns att tillgå, men i praktiken har PNG/PNG8 tagit över rollen gif haft, och för SVG så finns inte stöd i andra webbläsare än de Webkit-baserade. Ibland används gif för enklare animeringar, men mestadels används nog trots allt flash för animeringar.
Både jpeg och PNG är bra och fyller sina respektive nischer väl. För fotografiska bilder passar jpeg bäst med sin dynamiska förstörande komprimering, sitt stöd för inbäddade färgprofiler och sin extremt stora spridning som standardformat i digitalkameror. Egentligen är jpeg bara själva komprimeringen, och det vi i dagligt tal kallar jpeg-bilder är jpeg-data inkapslat i en JFIF-behållare – själva filformatet. Det går att använda jpeg-komprimering i andra filformat också; EPS, tiff och PDF är några exempel.
Nackdelen med jpeg är att den förstörande komprimeringen inte klarar av att hantera illustrationer, logotyper och bilder med få färger som kräver hög skärpa. Sättet komprimeringen arbetar gör att man alltid för en liten aning brus i bilden. Speciellt i partier med hög kontrast. Själva filformatet (JFIF) har heller inte stöd för alfakanaler och därmed inte genomskinlighet.
Bruset vid jpeg-komprimering.
Som komplement finns PNG som använder en ickeförstörande komprimering istället. Dessutom har formatet stöd för både 8-bitars och 24-bitars färgdjup, gamma, färgprofiler och som grädde på moset även 8-bitars alfakanaler.
Sammanfattat så lämpar sig förstörande komprimering på fotografier och ickeförstörande på bilder med tydligt avgränsade fält med en och samma färg.
Det som saknas är ett bildformat med stöd för förstörande komprimering och alfakanaler. Något som varken jpeg eller PNG klarar av.
Egenskaperna för webp
Här hade vi kanske kunnat tro att Google skulle gjort en hybrid med just de egenskaperna, men det har man alltså inte gjort. Lite förenklat kan man säga att webp är en AVI-fil med en enda bildruta komprimerad med VP8.
Inget stöd för alfakanaler, inget stöd för färgprofiler, inget stöd för gamma, inget stöd för animering, inget stöd för dynamisk upplösning och heller inget stöd för metadata vad det verkar.
Visserligen är komprimeringen i VP8 betydligt bättre än i jpeg. I exemplet nedan har samma bild, som innehåller både text och foto, komprimerats med båda metoderna ned till 50 KB. Längst till vänster finns ingen förstörande komprimering applicerad, och bilden väger in på 1,1 MB som PSD och 640 KB som PNG.
Jämförelse mellan de olika komprimeringssätten.
Visserligen ger webp en klart bättre kvalitet vid samma filstorlek, men frågan är om vi verkligen behöver en ersättare för jpeg? Borde inte ersättaren i så fall ha fler kvaliteter än mindre filer?
Slutligen – bra eller anus?
I dagens utförande verkar det nya bildformatet inte bara överflödigt, utan även osannolikt att få en bred spridning. Dels på grund av det bristande stödet i webbläsare och bildredigeringsprogram. Det släpptes snabbt ett insticksprogram till Safari, men det kräver att man använder <object> för att lägga in bilder. Pixelmator fick snabbt stöd för visning och export, så där finns möjligheten att studera kvalitet och jämföra filstorlekar, men det är det enda programmet i skrivande stund.
Det är också så att så länge inte Photoshop har stöd för formatet är det en ickefråga att använda det eller inte. Samma sak gäller de stora renderingsmotorerna Trident, Gecko och Webkit.
Men så länge Google inte lägger till stöd för färgprofiler, alfakanaler och så vidare så kommer förmodligen webp att gå samma väg som jpeg2000. Ett format som faktiskt redan idag är den efterfrågade hybriden som nämndes ovan, men som har väldigt snålt stöd hos webbläsarna.